-12-
*gäsp*
Denna dagen känns som den har varit hur lång som helst. Hela jag är sliten, hade barn dag igår så var ju upp tidigt och jag avskyr morgonar, men fanns inte mycket tid till att tänka då. När väl alla barnen hade åkt hem så kände man hur lugnt och tyst det blev och tröttheten sa bara poff och jag kunde nog stå och sova. Sen idag upp tidigt igen och iväg till djursjukhuset lämna in Ior sedan till skolan, fick fin fina beröm *stolt* Sen tillbaks till djursjukhuset och hämta Ior sedan hem in i duschen sedan iväg på student fest, äta massa mat och gratta Maja, sedan skutsa Soffan till Erika och nu äntligen hemma. Sitter här fortfarande med klänning och smink på. Längtar massor till sängen... Men som många säger bloggen har blivit en drog, trots att jag inte tror så många läser den. För vad är det som är så intressant med mitt liv.
Ja juste ställde Danne mot väggen idag också. Så skönt att han inser att han ljugit. Hatar verkligen folk som ljuger och då menar jag att jag verkligen hatar.
Shit, jag typ skäms snart över min blogg för jag skriver hur mycket jag hatar här i livet. Folk tror nog att jag är helt ond och älskar ordet hat. Men så är det absolut inte. Jag är igentligen en glad och sprallig tjej som älskar livet, men just nu har jag bara velat mig ifrån den där vägen som kallas "normal" jag har liksom åkt i diket och tar mig inte upp. Kanske nån snäll person som kan hjälpa? Viss hjälp har jag fått redan och det är tackvare att jag lyckats kommit över den där "tröskel" att jag inte orkar bry mig om alla andra, det räcker att bry sig om dom närmsta sen får resten klara sig själva. Jag menar jag är ingen gud som ska hjälpa alla och ha ett vakande öga. Jag älskar mina närmsta och dom kan jag gå genom eld och vatten för. Dom får möta den där spralliga och glada tjejen som älskar livet för stunden. Tyvärr har jag inte kommit så långt att dom icke närmsta får uppleva den. Men förhoppningsvis hittar jag upp på vägen igen och jag kan säga till världen
Here I come ^^
