wolfagillstedt

Mår inte så jätte bra just nu, jag får verkligen känslan av
att en person hatar mig, inte vill ha någon kontakt med mig alls.
Fast vi sa att vi skulle finnas för varandra hela livet ut. Jag känner
mig verkligen tom. Var alla ord bara lögn. För mig var dom inte det,
för mig kom dom direkt från hjärtat. Hur ska jag klara av att leva när
jag känner mig såhär tom. Ett litet hörn av mitt hjärta har trillat bort.

Jag verkligen hatar denna känsla av att vara helt oförmögen. Jag har så
många ord som vill fram men du stänger hela tiden dörren. Det får mig
bara att hata mig själv mer. - Fatta bara att jag hatar hatar hatar mig själv.

Saker och ting görs ju inte bättre av att jag känner ett sånt stort svek av min egen syster. Jag får stå här helt själv, när vi väl träffas är du sur, tjatar om att du ska banta. Det skär i mitt hjärta. Jag ser på mig själv, hur värdelös jag är, hur oförmögen jag är på att få styra min egna vikt. Jag står helt stilla,  när inget händer mår jag mer dåligt ja då får man nån ny tablett så går vågen upp och jag hatar mig själv bara mer.

Alla tjatar om att jag ska dra upp mig, tänke positivt. Men hur lätt är det när inte ens min  egna mor fattar att detta inte håller.

Som det känns nu så kan jag sälja alla mina djur gå ut i skogen ta ett rep och hänga mig. Men det skulle fan inte förvåna mig om repet gick av också. Med min vanliga tur.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta
Jag vet inte om jag ska älska eller hata dig
Uppenbart så betyder jag ingenting för dig längre.
Tack för den tid...