-55-
Nu är jag äntligen hemma. Blev en ganska lång dag idag. Lider just nu av smått huvudvärk samt så skriker svanskotan efter att jag ska lägga mig i sängen raklång.
Varför syslar man med dessa hästar igentligen. När man damper i baken så funderar man just på detta. Men jag är lycklig över att få sysla med mitt största intresse och dessutom få betalt för det. Det som hände idag får jag skylla mig själv för. Man ska ju ialla lägen vara med och förutse faran, speciellt när man rider unghäst. Men så var ju inte fallet. Tänk att när jag tog in hetgröten från hagen kände jag på mig att nått skulle gå snett. Jag satt till och med och tänkte på det när jag skrittade iväg. Red över åkrarna mot vargstigen och när jag nästan var frame vid åker stigen så var det något som antingen hoppade eller flaxade i busken vi passerade. Det ena ledde till det andra. Hetgröten med sin inbygda flyktinstinkt for åt sidan, jag klamrade mig fast likt en hand på en hal ål. Det var bara faktum, jag tänkte att detta inte gick som jag tänkt mig och *pang* satte jag mig rakt på svanskotan. Men jag tror att jag flög upp lika fort som jag landat för i nästa ögonblick stod jag där brevid hetgröten och märkte att jag hade nog världens tur att hon är utrustad med säkerhetsstigbyglar. Jag tog mig till närmsta stubbe och hoppade upp igen. AJ min svanskota gjorde reällt ont. Jag hade tänkt att ta en lite längre runda, men det blev det ändring på. Saken gjorde det inte bättre av att hetgröten var på sitt S:e och ville hällre galoppera än att skritta, så det fick bli en tur runt sandgropen. När jag kom tillbaks till stallet viste jag knappt vart jag skulle ta vägen, men när jag satt av blev det lite bättre. Jag kunde mig inte må till att rida dunderklumpen också så fick bli longering för hans del. Så nu sitter jag här, helt slut i kroppen. Ska plocka rätt lite sen blir det sängen, jag lääängtar.
Ha det bra =)
Varför syslar man med dessa hästar igentligen. När man damper i baken så funderar man just på detta. Men jag är lycklig över att få sysla med mitt största intresse och dessutom få betalt för det. Det som hände idag får jag skylla mig själv för. Man ska ju ialla lägen vara med och förutse faran, speciellt när man rider unghäst. Men så var ju inte fallet. Tänk att när jag tog in hetgröten från hagen kände jag på mig att nått skulle gå snett. Jag satt till och med och tänkte på det när jag skrittade iväg. Red över åkrarna mot vargstigen och när jag nästan var frame vid åker stigen så var det något som antingen hoppade eller flaxade i busken vi passerade. Det ena ledde till det andra. Hetgröten med sin inbygda flyktinstinkt for åt sidan, jag klamrade mig fast likt en hand på en hal ål. Det var bara faktum, jag tänkte att detta inte gick som jag tänkt mig och *pang* satte jag mig rakt på svanskotan. Men jag tror att jag flög upp lika fort som jag landat för i nästa ögonblick stod jag där brevid hetgröten och märkte att jag hade nog världens tur att hon är utrustad med säkerhetsstigbyglar. Jag tog mig till närmsta stubbe och hoppade upp igen. AJ min svanskota gjorde reällt ont. Jag hade tänkt att ta en lite längre runda, men det blev det ändring på. Saken gjorde det inte bättre av att hetgröten var på sitt S:e och ville hällre galoppera än att skritta, så det fick bli en tur runt sandgropen. När jag kom tillbaks till stallet viste jag knappt vart jag skulle ta vägen, men när jag satt av blev det lite bättre. Jag kunde mig inte må till att rida dunderklumpen också så fick bli longering för hans del. Så nu sitter jag här, helt slut i kroppen. Ska plocka rätt lite sen blir det sängen, jag lääängtar.
Ha det bra =)
Kommentarer
Trackback
